Telomin's life in Korea

Bor i Seoul, SydKorea. På min blogg kan ni få en inblick i hur livet är här. Will work on Swedish English translation to my blog post in late February during my winter vacation.

När jag hellre hade bott på landet..

Jag började precis läsa intot till Patrik Lundbergs bok "Gul Utanpå"(Ja! Den låg och väntade på mig i brevlådan!), och känner den dära harmonin av att läsa en skönlitterär bok över hela mig. Efter två meningar börjar en granne spela hög musik med mycket bas, verkligen mycket bas. Nej, Patrik Lundbergs bok förtjänar mer än detta...Så den får vänta.

Om jag inte bott på landet hade jag inte haft detta problem, men det är väl ändå den enda fördelen med att bo på landet också...

Nämen titta! Den är faktiskt här!

sjukling dag...nr?

Jag vet inte hur länge jag har haft infektioner i kroppen i sträck nu, de har liksom överlappat varandra. Enligt min almenacka började jag ta medicin den 13:e. Det är nu den 31:a och idag tog jag sista penicillinet mot halsfluss. fast nu har jag en virusinfektion- möjligtvis influensa.

För sjuk för att vara med i gruppen, lite synd eftersom det är mina ideér om studera socialt samspel gruppen väljer att använda och även en teori jag tyckte vi skulle ha som de kommer analysera det genom. Jag hoppas att jag bara behöver göra en skriftlig komplettering, för ja, annars blir det jäkligt mycket arbete tills jag är frisk igen.

Nu när jag är sjuk hade det varit praktiskt att kunna ta tid för att läsa "Gul utanpå" (ja, nu när huvudvärken är drastiskt mindre). Men trots att jag beställde boken den 26:e, blev den först utskickad från CDONs lager igår, och verkar inte ens ha kommit in till posten än. Jag hoppas att den kommer tills helgen åtminstone.

Nej minsann, nu ska jag nog ta en dusch, städa lite *(det har ju hamnat lite på efterkälken nu i veckan för mitt huvud har känts som att det ska sprängas) sen gå och vara sjukling igen- alltså bara ligga och halvsova i soffan, annars blir jag aldrig frisk!

Nämen titta, mysig lapp!

Den vackraste komplimangen

Den vackraste komplimangen är den en får när personen inte vill ha något från en, när en är som sjukast, som fulast och sårbar. Att få höra "du är vacker" från någon som ser en då, ja, det värmer.

Det får vi fira med en bild på snöbeklädda träd (foto jag tagit ofc), nu, när allt har regnat bort :(

Det är inte så jävla sexigt

Ok, jag erkänner. Ibland, ibland så är jag extremt misslyckad. När jag, av någon mysko anledning, missar munnen när jag ska dricka. Hur lyckas en med det egentligen? Att kunna dricka är en väldigt basic kunskap. Men ja, ibland händer det att jag missar, och jag kan garantera dig att det INTE är sexigt. Så varför är det en sådan stor grej?

http://thehairpin.com/2011/11/women-struggling-to-drink-water/?fb_action_ids=10151172704030927%2C10151171178280927&fb_action_types=og.recommends&fb_ref=.UQcK9IizUMw.like&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B%2210151172704030927%22%3A10150384938149695%2C%2210151171178280927%22%3A331638976945784%7D&action_type_map=%7B%2210151172704030927%22%3A%22og.recommends%22%2C%2210151171178280927%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%7B%2210151171178280927%22%3A%22.UQcK9IizUMw.like%22%7D

Jag förstår mig inte på twitter..

Alltså. Verkligen inte. Är jag redan för gammal? Är twitter för ologiskt? Är twitter kanske för logiskt?

Känns twitter som en enda stor röra? JA!

Ska nog gå och gräva ner mig i min sociologi-litteratur igen.

Mannen i mina drömmar

Där var rätt mycket folk...på klubben alltså. Jag minns inte riktigt vem jag var där med, men stämningen var god och musiken var trevlig.

Det börjas spela en bra låt, på någon scen, jag börjar röra mig långsamt genom den täta folkmassan för att komma dit.

När jag väl ser vem som sjunger blir jag positivt överraskad- där står Christian Waltz! Det finns få sångare som kan ge mig en "mys-känsla" genom hela mig. Men han sjöng inte sin egen låt (eller så var det en ny låt jag aldrig hört innan), men det gör inget för det var ju ändå hans röst.

... det är då jag önskar att det inte varit en dröm.

Nämen titta! En tårta!

Min dag: Halsfluss och Patrik Lundberg-krönikor

Här sitter jag och är sjuk. Har halsfluss, går på penicillin som gör att jag mår skitkasst, en lördag. Jag kan knappt prata trots jag gått på penicillin i 6 dagar nu, det var ju lite bättre innan igår, men igår tog jag mig till moriskan för att lyssna på Patrik Lundberg, den enda mannen jag vet som läst genus vars prat(eller ja, text) inte gör mig extremt irriterad. 
 
Bild: Herr Lundberg på moriskan. Kasst foto: by me. 
 
För de som inte vet vem Patrik Lundberg är, så kan jag väl kortfattat säga att det är en journalist, jobbar på helsingborgs dagblad och skriver krönikor som får hela sverige att prata. Det är en av de få personer som skriver krönikor som jag ännu inte blivit besviken av(som Alexandra Pascalidou när hon skrev något som jag tolkade som alla från Vellinge är rasistiska bönder, vilket givetvis är en extrem generalisering som jag tog extremt illa vid mig av), men han har ju ännu inte skrivit en "ge köttätare dåligt samvete"-krönika. Jag är dock orolig att det är på väg...
 
Bild: Ringde inte förklaringen ovan några klockor kanske detta hjälper? HITTA 5 FEL! :P
 
Men nu när jag sitter här helt sjuk och undrar om här ens kommer bli en röd tråd i blogginlägget, så har jag även passat på att frossa i Patrik Lundbergs krönikor. Jag lyckades hitta några olästa. Det första som slår mig, idag när jag läser, är att han har haft det extremt svårt i livet. Jag hoppas att jag aldrig får en vän bortryckt av mig av ödet. Det andra som slår mig är igenkännande, i delen om ont om pengar i alla fall. 
 
Jag minns att jag en gång försökte förklara för en kompis hur lite pengar jag hade, men hon förstod verkligen inte. Men borde jag verkligen ha förväntat mig att hon skulle förstå? Hon som har båda sina föräldrar i samma hem, hon som antagligen aldrig haft ens ett halvfullt kylskåp.. Nu, 7 år senare har den klyftan ökats ännu mer, jag har haft det ännu mer ostabilt med pengar, med hem, med livet medans hennes har flytit på klart som kranvatten. 
 
 
Det finns så många saker jag skulle vilja berätta, behöva få ut. Men jag vill berätta för någon som kanske skulle känna igen sig, någon som kanske skulle förstå. Men jag är ingen Patrik Lundberg, jag vågar inte skriva ut det mest intima i mitt liv så hela Sverige kan läsa. Jag är inte så modig, och jag misstänker jag fattas förmågan till att lägga ut en röd tråd...
 
ps. Patrik Lundberg har nyligen gett ut en bok också, vilket var det han pratade om på moriskan. Eftersom boken var rätt dyr i butikerna och jag misslyckades att köpa den på bokreleasefesten, så har jag alldeles nyligen beställt den från cdon.com (fri frakt för studenter!!). 

Det var ett misstag...

To say or not to say

Funderade över att göra ett blogginlägg om min situation. Men nej. De som bryr sig, och visar det, får en liten insyn. Resten kan jag bära på själv. Det är jag van vid.

Nämen titta! En blomma!:
 

Nej, nu vill jag växa upp..

Idag bara slog det mig, eller ja, det kanske har växt fram under tid... Vet inte hur jag kom in på den, men helt plötsligt kollade jag på en lägenhetsannons. Lägenheten hade varit PERFEKT för mig och Kålle, om jag bara haft ett fast jobb med något sånär bra inkomst hade jag definitivt velat skaffa den.

Jag är trött på att plugga nu, känns som om nästa termin kommer jag bara plugga för att jag ska kunna behålla min nuvarande lägenhet. Jag vill skaffa deltidsjobb för att komma ut på jobbmarknaden, men jag skulle inte klara att jobba deltid och plugga heltid, jag har inte den sortens energi helt enkelt (bero på massa annat jag inte pratar om här). Men om jag pluggar deltid kommer jag bara få deltids-CSN ( om jag nu får rätt till CSN över huvud taget eftersom min kandidatuppsats är uppskjuten av mig), vilket gör att om jag då inte lyckas få extrajobb kommer jag knappt ha råd att leva efter räkningarna är betalda.

Och jag vet fortfarande inte hur jag ska göra eller vad jag ska välja...

Men jag är redo för det andra nu. Jag är redo för att ha en mer stabil tillvaro, jag är redo att ge upp singellivet, jag är redo för att jobba, jag är redo för att ha lån för en lägenhet, jag känner mig redo för att ge upp festandet, jag känner nästan... att jag kan nästan bli redo för barn också!(ja, om nått år iaf..).

Det finns bara några saker jag måste fixa först...Som examen, jobb. Hmm, bara examen och jobb? Det kan väl inte vara SÅ svårt, får se till att ta examen till sommaren då och försöka ha fixat ett jobb jag kan börja med när jag slutat.

..Då behöver jag egentligen bara överleva vår-försommaren...
Nejmen titta, lite mindre seriösa naglar!

Ja, ursäkta? Men mitt liv involverar dig

Alla funderar väl på det ibland?
"Varför har jag inte av från den personen?", om man frågar (ja, jag brukar vara en sån som frågar) brukar det komma saker som "Nej, jag har varit upptagen". Upptagen med vad? Jo, det brukar för det mesta alltid vara "saker som ligger nära". De kan känna sig stressade om man vill träffas en stund. Alltså, nu får ju de prioritera vad de vill, men jag försöker ta mig tid åt de vännerna också- även om jag har andra saker att oroa mig för, antagligen lite mer än de själva har(jag har bara valt att inte klaga på det, inte fbuppdatera om det osv)- för jag vill i alla fall att de ska vara en del av mitt liv.

Men ibland får en ju inte samma respons tillbaka, och efter ett tag blir jag iaf, trött, på att vara den enda aktiva sidan i en vänskapsrelation. Så jag kanske slutar vara aktiv i vänskapsrelationen tills jag märker att den andra sidan är aktiv igen.

Det finns saker jag skulle vilja berätta, saker jag egentligen behöver prata om kanske, men tänker inte prata till döva öron.

Här kommer en (helt orelaterad?) bild:

Sunday dinner!

Ja, äntligen! Äntligen har jag en kompis som jag kan bilda en fast tradition med, och det var på hennes initiativ. Ja, nu har vi ju bara gjort det en gång, men det började väldigt, väldigt bra!

Inbjudan för söndagsmiddag fick jag under en fika, som var jättehärlig och precis vad vi behövde (förutom mat) innan en fest:


 
 
 
 
Ja, det var en rolig kväll! Ska försöka släpa med henne på fler fester så hon kan träna sin svenska och träffa lite nytt folk, även om jag gärna haft henne för mig själv :P
 
och då till söndagsmiddagen: Vi gjorde, baconinlindad cremecheesefyllda kycklingfileér, till det hade vi ungsbakad augergine (eller hur det stavas). Till efterrätt (som ena gästen tyvärr missade för han hade åkt hem) var det friterad camembert med skogsmarmelad till (jo, det passar utmärkt) och sedan gjorde vi nutellakakor, de är minst sagt beroendeframkallande!
 
Bildbevis: 
 
 
och för att ni ska bli lite extra avundsjuka kommer här ännu en bild på brieosten:
 
 
Jag har en känsla av att det kommer bli en underbart god tradition! :)