Telomin's life in Korea

Bor i Seoul, SydKorea. På min blogg kan ni få en inblick i hur livet är här. Will work on Swedish English translation to my blog post in late February during my winter vacation.

mustascher

Jag tror vi alla kan konstatera det. mustascher är inne, alltså, modernt. Folk tycker det är snyggt. Det är även hipsterklassat.
 
Jag har tänkt på mustascher, som då sitter på män, inte smycken, ett visst tag nu. Ett år, ett halvår, några månader? Inte säker. min tidsuppfattning är rätt skev för tillfället (läs: alltid). Jag märkte att de flesta (män) med snygg klädstil jag såg även hade mustasch. Tyvärr även mitt ex. Vilket egentligen gör det hela mer irriterande.
 
Men varför denna plötsliga besatthet av mustascher? Eller är det så att jag blivit så gammal att "snygga killar" för mig är män 25-32 och den åldern kanske där alltid brukar vara en stor andel som har mustascher? Jag är personligen inte sådär jätteförtjust i mustascher i sig, och de har en tendens att stickas om man vill kyssa en person som kanske har lite mörkare hårfärg(=tjockare hårstrån). Men jag har nog en misstänksam dragning till hipsterstilen, eller som jag kallar det: Universitetsstilen eller "redo att bli pappa"-stilen.'
 
Jag vet inte varför det känns som att de i 30-års åldern som har mustasch är redo att bli pappa. Kanske beror det på att min egen pappa försökte odla mustasch då, och då hade han ändå två barn redan.
 
Nej, nog om mustascher på män! Sätt det på kvinnor också, dragkings är också, för det mesta, fina att tita på, mwhehehe.
 
Nejmen titta! En pony-community, and there's one really proud pony XD
:D
 
 

Lång dag

*phew* Idag har det både varit jobbintervju (den var iofs jättetrevlig) och tentaplugg på bibliotek.

Jag hoppas att min underliggande ilska inte märktes, men det tror jag inte. Ilskan i äro ska jag copy-pastea in en dikt här (by me):
Men ska du vara på det jävla viset då?
Säga hur mkt du bryr dig för att sen lätt lämna
Säga att du saknar mig för att sen inte komma
Säga att du lyssnar men säger samma ord igen
Säger att du försöker men tar bara en chans
Säger att du inte är som de andra men gör samma misstag

Ska det vara på det jävla viset är du helt oförmögen att lära dig?
Vad sade jag innan? Nej ser du, du minns inte

Ska det vara på det jävla viset så HEJDÅ


Och du går då
För du glömt att jag sagt att du aldrig ska låta mig säga det
 
 

To my ex

Hälsar på ex och ex-dejter med denna låten:
http://www.youtube.com/watch?v=KzdVvC6NJbw&list=UUA1DZ2_vxqS12foB4diUK3w&index=72

För de som inte pallar klicka på länken så här är "the gist of it":
"I don't need you, don't call me boy
I don't need you so live your lifeI won't hurt anymore

In the night sky, I will tell you
I will never cry again because of you
I will swear to the sky
I will never see you again"

Den sjungs väldigt up-beat, 'cause it's a happy song :)
Men dagens inlägg får ändå en lite mer mörk bild (senaste picsart kreation nämligen):

Hej jag är en tyrann!

Jag äter kött. Jag är fullt medveten om att kött består av döda djur, eller vissa delar av dem i alla fall. Är jag en barbar? Gör detta mig till en hemsk människa? Är jag sämre än en vegetarian? Känner jag mindre empati än en vegetarian?

Jag är inte den som klagar på vegetarianers val, jag ger inte dem moral-läxor (typ som"visa hänsyn till mormor, måste hon laga en helt annan maträtt till dig bara för du inte vill äta kött?"). Men jag förväntar mig också att inte behöva höra sånt tillbaka.

Fortsätter detta kött-paniken-skuldbeläggande-dåliga-människa-stämplandet fortsätta så kommer jag hädanefter kalla mig för Tyrannus Sauros Rex, alltså en sånhär: http://2.bp.blogspot.com/_ZYg9Y4JIj7w/TDaG0ooHmyI/AAAAAAAAAf8/CCgA9LTmwcU/s1600/Tyrannosaurus_rex.jpg

Men vet ni vad? Tyrannus sauros rex levde jämtes med Antarctosaurusarna, och vad jag vet försökte inte någon Antarctosaurus(alltså långhalsarna), ge en Tyrannus sauros rex dåligt samvete för sitt köttätande. Jag tror de, om de nu var så smarta, insåg att varelser gör olika val, och de var nog tacksamma att inte behöva slåss om samma mat, för vi alla vet att Tyrannus sauros rex är rätt läskiga.

Jag äter som sagt kött, och jag vill inte bli bemött varje dag av FB-statusuppdateringar som uppmanar folk att ge anledningar, försvara sig för sina val. Jag lägger dig inte i vad du äter, varför ska du lägga dig i vad jag äter? Med detta resonerar jag som jag resonerar med sexualitet, låt alla ha sina egna sexualiteter!! Den debatten har dock inte kommit så långt, bland annat kan homosexuella i vissa länder hamna i fängelse för sin läggning. Men i sverige får människor ha vilken sexualitet som, jag väljer att se köttdebatten som en debatt som inte kommit lika långt i sverige än(dvs folk lägger sig fortfarande i andras val, antagligen i större utsträckning än vad folk lägger sig i andras sexualiteter).

För de som tror de är bättre än mig på något sätt, möligtvis emotionellt måste jag tyvärr göra er besviken: Jag har högre EQ (emotionel quotent) än genomsnittet. Vilket betyder att jag är sympatisk o blablabla, u get the point(skulle leta upp beviset, prt scr från testet, men det var ngt svårt att hitta på datorn).

Kan inte vi människor alla acceptera varandras val inom ALLT?

ps. Notera att jag fortfarande inte valt att berätta hur jag resonerar- det är för mig lika privat som min sexualitet.

Story of my life

Var i en affär, för att köpa leggings, mina gamla hade gått sönder (hej låren, värst vad ni blivit maffiga), råkar se "Nyheter som det bara finns fåtal vkar av" , och automatiskt börjar jag bläddra där, eller ja, jag behöver inte ens bläddra för mina ögon möts av en underbar mjukkavaj/jacka med speciell, modern skärning. Den är var lite speciell så jag tänkte prova den mest för skoj.

Väl inne i omklädningsrummet med jackan på inser jag att den sitter PERFEKT, och framhäver verkligen mina formiga-trevliga-former.

Vad gör jag då? Jo, givetvis mms:ar jag bilder till mamma för att fråga om råd, dumt att köpa utan rådfråga med någon.

Svar från mamma "Cool! Men du kommer nog tröttna fort på den".

Är det allmänt känt nu? Att jag lätt tröttnar på saker (och folk)? Åh...

Men jag kan inte sluta tänka på den, jag kanske får byta ut den mot 2 jackor jag tröttnade på längesen istället...

Lite skryt..

Jag känner verkligen bara för att säga detta: Idag under föreläsningen frågade föreläsaren "Vad tänker ni rent spontant om funktionalitetsteorin?". Först tog det lite tid, sen kommenterade en kille något, minns inte vad. Sedan var jag bara tvungen att flika in med en grej.  Först kommenterade läraren att det var en optimistisk syn på hur människor fungerar, men senare under föreläsningen tittade han på mig och sade att han höll med om min kritik mot teorin. Åh, det är så extremt härligt med bekräftelse! 
 
Nämen titta, en myskatt!

...hej väggen!

Usch, nu kom den dära väggen oroväckande nära. Eller ja, för 2 dagar var den där.

Jag hade ju varit sjuk HELA Januari och lite in på Februari, den 4:e fick jag veta vad jag skulle göra istället för grupparbetet. Jag skulle göra en egen empirisk undersökning och analysera denna med hjälp av sociologiska teorier- 4-5 sidor text. 2 dagar senare, alltså den 6:e feb, e fick jag reda på att inlämningen inte var på måndagen (som jag då antecknat) utan fredagen den 8:e. Det betyder att alla andra, som jobbade i grupper om 3-5 pers hade ca 2 veckor på sig att skriva 8-10 sidor, medans jag hade 4 dagar på mig att skriva 4-5 sidor. Tack för det halsfluss och influensan!

Men! Det blev klart, 5 fullspäckade sidor med teori, analys och beskrivning, tankspridd som jag ändå alltid är, är jag säker på att det finns något i teoridelen jag tar upp som jag missar att prata om, platsbrist var det, i analysen. Jag hoppas inte det ger allt för många "minuspoäng" så jag behöver komplettera. Jag brukar aldrig behöva komplettera, men min handledare verkar smått sträng, plus så kom jag inte på hans föreläsning heller på fredagen den 8:e...

Den 8:e på morgonen var jag helt slutkörd eftersom jag suttit uppe hela natten för att bli klar med arbetet. Inlämningen som var 23.00 samma dag kunde jag inte arbeta tills, för jag skulle iväg och fira min mammas födelsedag!

Den 9:e var jag så extremt trött så jag orkade bara åka hem, sen halvsov jag tills jag lade mig på riktigt. Tyvärr missade jag en, som måste varit extremt trevlig, fest. Men jag kunde knappt hålla ögonen öppna ens.

Nej, den där väggen som hindrar mig från saker måste jag skjuta bort igen, att gymma är ett perfekt sätt att göra det. Men då måste jag komma till gymmet också, och jag är inte riktigt säker på det är värt 2400kr att gå till ett gym där det aldrig finns plats på tjejgymmet...


Nejmen titta! Räkcocktail !

...och ännu en gång står hon utan en prins

Jag har aldrig någonsin gått på bal...

...och återigen har jag chans att gå på bal. Återigen har jag ingen att gå med, återigen har jag ont om pengar (världens vackraste klänning kostade 12000 när jag provade den när jag var 15) och återigen finns där ingen som övertalar mig om att få det att funka. Men denna gången är annorlunda, denna gången känns som min sista chans någonstans.

Återigen står jag där utan en prins som vill släpa med mig till en bal.

Ja, jag vet att jag är feminist, genusvetare och allt, men det är svårt att ta dö på de starkaste barndomsdrömmarna("tack" för det Snövit, Askungen och Törnrosa!).

Mina baldrömmar får dö till låten "Love Story" med Taylor Swift.
"Romeo take me somewhere we can be alone, I'll be waiting all there is left to do is run. You'll be the prince and I'll be the princess. It's a love story, baby, just say yes"

http://www.youtube.com/watch?v=8xg3vE8Ie_E

Jag älskar att klaga!

Ifall det är något jag verkligen lärt mig under förgående år (och som nyligen blev bekräftat) är det att om en inte säger till ordentligt, så blir saker inte fixade.

Jag menar inte att jag gillar att klaga i allmänhet (för det är rätt jobbigt med folk som klagar hela tiden) utan det är specifika saker. Ex, lösögonfrans-limmet gav mig utslag, "du får en väska på köpet"-väskan uteblev från paketet.

Varje gång det varit något konstigt eller fel har jag det senaste året faktiskt kontaktat företaget, och varje gång(utom en) har de fixat det. Även om det kanske gäller att skicka ett extra meddelande om en inte fått svar på några dagar.

Jag uppmuntrar alla att ta kontakt med företagen när de inte levererar vad de lovar- ni kommer bli mycket nöjda efteråt, och inte bli några bittra gamlingar. Det är ökad risk för att få alzheimers ifall en är bitter, läste jag någonstans. Det ska finnas forskning för det.

Så, don't worry- be happy! och i mitt fall- invänta den utlovade väskan som företaget svarade idag att de ska skicka till mig.

All good!

Ny favoritlåt!

Min nya favoritlåt är underbar! Pianospelet ger en gåshud (på en bra dag när en inte är så tankspridd), de sjunger vackert, låten har ett fint tema och lyricsen är VACKER! "You look so happy, you must be happy" . https://www.youtube.com/watch?v=t1J-LQKeYvQ

Studiemotivation.. Where aaaaaare you?

Nu är det Februari. Jag hade infektioner i kroppen nästan hela januari (från dewn 13:e), allt som återstår är en seg förkylning nu. När skolan började i Januari var jag jätteduktig som antecknade på lektionerna, antecknade från kurslitteraturen- och sen renskrev jag allt också! 
 
Sen blev jag sjuk... och nu när jag försöker ta upp boken igen så bara går det inte. Jag ligger med boken på magen och anteckningsblocket ligger sidan om, jag öppnar boken... och sen sträcker jag mig efter mobilen. Nu är frågan: Hur löser jag detta? Jag har en salstenta om bara några veckor (2 tror jag), och jag väntar på mailsvar från min lärare på hur jag ska komplettera gruppuppgiften jag missat (eftersom jag låg hemma i feber när de skulle genomföra undersökningen). Den enda studiemotiavationen jag har hemma just nu är choklad, men den verkade inte hjälpa så himla mycket. Sen är jag fortfarande rätt post-sjukdom-seg, och hes i halsen (lutar åt ännu en missad körsång, kommer jag ens bli frisk tills konserten?).
 
Vissa personer sitter på FB när de bör plugga. Jag behöver inte ens göra något annat för att inte plugga. Kan ju bara sitta rakt upp och ner med böckerna framför mig och ändå inte göra något. Undra om det är vanligt...
 
Nej minsann, jag får nog gå och koka lite snabbkaffe (med daimkross i) och hoppas att det hjälper. Eller så får jag intala mig att det måste funka och hoppas att placebo-effekten sätter sig. 
 
*10 minuter senare*- fick nyss datorproblem. Skulle ta upp aktivitetshanteraren och då fick jag svart skärm istället. Kul. Ny prioritering: Fixa datorn lite och SEN plugga, och någonstans där emellan börja med mammas födelsedagspresent.
 
Nämen titta! Ett frieri! (yes, jag har The Sims som app på mobilen)
 
 
 

Det kunde varit för alltid

Ibland känns det lite konstigt. Känslan "det kunde ha varit vi för alltid, om bara". Om bara han var villig att kommunicera, om han bara var villig att jobba med sina problem, eller ens erkänna dem. För, innan jag förstod att han aldrig skulle ta itu med saker, så var jag beredd på att stanna för alltid.
 
Nu stannar jag aldrig hos någon i mer än någon månad. "Flyger iväg som ett pappersflygplan"- så lätt försvinner jag, känns det som. 
 
Maskinen- Kärlek vid sista ögonkastet
http://www.youtube.com/watch?v=C6v3iXK6x08&list=PL1EAC37D8AF8BE8EA

Nu har jag läst den

Herreguh, ögonen kan inte riktigt fokusera. Jag har läst "Gul Utanpå" i ett sträck bortsett från sådär 5 sms utbyten. Det tog ca 5 timmar, eller 4. Att läsa boken då, inte att skicka sms. Jag gillar läsa böcker i sträck, det är enklare att leva sig in i världen då.

Jag vet inte vad jag kan säga om boken, det går ju inte precis att kritisera innehållet, jag kan ju inte kritisera någons liv. Men den var fyndigt skriven på sina ställen.

Jag hade väl lite hoppats på att det skulle ge mig lite insyn i hur svenskar med asiatiskt utseende blir bemötta i Sverige, på ett lite djupare plan. Jag tycker inte att jag fick det, men ångrar inte att jag läst boken. Inte än, i alla fall.

Han verkar i alla fall ha fått ligga mer än de flesta kines(föräldrar-o- kultur)-svenskarna (född-o-uppväxt-o-kultur) jag känner. Kanske är det för han är svensk(kultur-uppväxt)? Det hade i alla fall varit ett himla intressant ämne att forska om. Dock inte för mig kanske, jag har ju mitt asexualitets-arbete.

 
Nämen titta- fyrverkerier (fyrverkerier omnämns faktiskt i boken så det är inte HELT off)!