Telomin's life in Korea

Bor i Seoul, SydKorea. På min blogg kan ni få en inblick i hur livet är här. Will work on Swedish English translation to my blog post in late February during my winter vacation.

Rosa bandet(eller.. mina nya smycken)!

Yupp, nu har jag med gjort det. En sån människa som berättar när det gjort någonting "gott", dvs, inte en genuin bra människa. Nej, jag erkänner. Jag köpte inte bara sakerna för att stödja rosa bandet. Jag gjorde det för fina smycken. "Bra människa"-känslan har inte varit överdrivet stark, antagligen för jag vet anledningen vf jag köpte sakerna. Men samtidigt har jag tänkt på att jag gärna HADE velat köpa ngt som stödde rosa bandet, som inte var en brosch, inte var fult.. eller choklad.
Så här är de: De fina smyckena som gör mig till en bättre människa:

I've been to: Chili

Har varit en lång dag. Först skola, kompis, shopping, fika, aktiviteter, sen det svåra, leta ställe att äta. Väldigt shockad över alla människor som var ute på stan (Malmö) idag, och att alla restauranger hade en lång kö. Varför? För det är sportlov? Halloween? Det är definitivt ingen vanlig måndag, that's for sure.
''
Fika: Chickenwrap på Wayne's Coffee. 58 kr. Prisvärt. Gratis vatten.
Efter många besvikelser gick vi förbi chili, ett ställe nära stortorget (ok, på gatan som leder just till stortorget faktiskt, men vet inte vad den heter :D). Såg några lediga plater där inne, kikade lite på menyn. Min kompis höll på att svälta ihjäl, så vi bestämde oss för att gå in- på gott eller ont.
Väl inne möts vi av en man som säger att hamburgarna är slut, och man måste vänta en halvtimme på maten. (Hade jag velat ha hamburgare hade jag bara gått till BK.. så nej, det skulle jag inte ha). Så vi fick en plats där. Tror vi väntade nästan 50 minuter på maten, men det var i väldigt gott sällskap, så tiden bara flög förbi, sen var den där. Maten.
Grillad kyckling med hemmagjorda pommes, avjar, lite paprika och en sås som bland annat var gjord på vitt vin. Väldigt kryddstarkt, men gott! 149 kr, vattnet till var gratis. Alltid ett +
Efterrätt:
Magnums nya. Helt ok, önskar det "kladdet" i mitten skulle smakat mer. Möjligtvis var mina smaklökar lite döda efter Chili, men just därför det blev glass till efterrätt!
Mycket mat, bra dag, mkt bra dag.

För det finns ett annat exempel, där inte jag har en central roll

Varför, bara varför? När man nyss gett upp, så träffar man den där allt stämmer, utom en sak, släkten.
Jag har en vän, och min vän var tillsammans med en kille, som då min vän (vi kallar min vän för X)s föräldrar inte gillade. Vet ni vad min vän gjorde? X kom fram till att om föräldrarna försöker styra en, och bestämma ens val, så stödjer de ju inte en, de motverkar en. Är det inte upp till det vuxna barnet att själv bestämma vad som är bäst för sig själv?
Så min vän X, slutade bry sig om vad föräldrarna tyckte, och har börjat värdera sina vänner högre än familjen, för bra vänner hotar inte med att överge en bara för de tycker man gör ett dumt val. De är kvar, och stöttar dig genom allt, även om det visar sig att det VAR ett dumt val, de kommer inte säga "I told you so" då, de kommer trösta dig, och finnas där för dig. För det är så man gör om man osjälviskt älskar någon.
Det tog slut mellan X och Xs partner, men X tycker att X gjorde rätt val som "skar bort" föräldrarna från sin närmsta krets. X har ju ändå sina vänner, och sig själv. Jag tycker X gjorde rätt val, och jag som står nära X vet att jag kommer finnas där för henne i bra och dåliga dager.
Varför låtar vissa andra bestämma över deras liv? Det är inte ex. föräldrarna som kommer leva med konsekvenserna, dessutom, så kommer ju föräldrarna inte vara med för alltid för att vara med om konsekvenserna för det beslutet DE tog då. Ska du verkligen låta dem bestämma över dig?
Det finns bara en person som kan vara huvudpersonen i ditt liv och, det är du. Det är du som kommer gå miste om den bästa som finns där ute, om du fortsätter låta dig själv vara en bi-roll i någon annans liv.

Köpt shampoo!

Jag har nu köpt nytt shampoo, kommer inte riktigt ihåg namnet, men det var gröna tilltalande "flaskoe" (eller vad heter de sortens förpackningar egentligen? :S).
Sunsilk! Så är där en liten människa i ena hörnet som tydligen har bestämt att detta shampoot är den bästa kombinationen för normalt hår.
....Jag borde kanske köpt för färgat hår, men den flaskan var röd.. och jag var mer sugen på grönt.

så var det de där med shampoo...

Köpte Gliss nu senast, typ "silk" eller nått. Men tycker min hår börjar kännas för fett för snabbt igen, så får väl köpa ngt annat nästa gång. Tror att hela jag mår bra av variation. Ska försöka sträcka mig bort från märken också (det där som inte går att uttala som har glissprodukterna).
Ett märke som däremot inte gjort mig besviken: LDB, har det i tvål, bodylotion, ögonkräm... hmm, det kanske finns som shampoo och balsam med?

Ögonbrynshetsen

Jag kommer ihåg det så väl, början på 2000-talet. Jag gick i högstadiet. Alla tjejerna började pilla med sitt utseende. Jag hade rätt stora ögonbryn tills min storasyster bestämde sig för att de inte längre skulle vara det. De blev tunna, riktigt tunna. Men okej, det var lite "mode" då. Sen fanns det de tjejerna i klassen, som inte nöjde sig, eller inte orkade lägga tid med att noppa hårstrå efter hårstrå. Så de tog (vad jag misstänker.. vet inte vad annat skulle gett samma resultat) en rakhyvel, och rakade bort det mesta av ögonbrynet. Tror det var meningen att de skulle ha kvar några mm, men ibland verkade ha misslyckats och kom till skolan med ett halvt ögonbryn. Jag vet inte om de hade ritat till eller så, men det var ingen vacker syn.
(mina ögonbryn, noppade och lite klippta, jag tycker de duger alldeles utmärkt)

Nu, 2010-talet, ser trenden lite annorlunda ut. Det ska vara breda, tjocka, och helst även ögonbrynspenna på det (i rätt mängder). Jag, som dock fått en tjusning för att noppa mina ögonbryn, försöker bibehålla den formen som skapades någonstans i mitten av 00-talet. Detta fick jag dock kritik på från min lillasyster. "ööööhh, vad smala ögonbryn du har!" sade hon, eller något liknande. Men, jag trivs med dessa, MÅSTE jag slavisk följa alla trender bara för mina systrar gör det? Nej, jag tror inte det.'
Däremot börjar jag få upp ögonen för en annan modegrej, till de flestas fasa. Fejk-päls saker. Helst hade jag velat ha en fejk-päls-väst och en sån underbart söt fejt-päls-fejk-svans-accessoar med. Tror dock inte det passar med min kroppsform, och jag är inte riktigt SÅ fjortis (inte idag iaf).

Den exkluderande heterosexuella matrisen

Dagens fokus: Meterosexuell.
Jag kom över det begreppet via en internetsida, en person beskrev sig som "meterosexuell", "oh, det låter intressant" tänkte jag. Efter lite googlande, och inte några riktiga källor utan endast personers utlåtande från diverse internetsidor verkar definitionen av en meterosexuell person vara "En heterosexuell man som bryr sig om sitt utseende". Ehm, jaha? Skämtar de eller? Ska en heterosexuell man inte få räknas bara som heterosexuell för han bryr sig om sitt utseende? Lagom weird. Jag som tjej, som också bryr mig om mitt useende, noppar ögonbrynen osv. Kan jag också få kalla mig meterosexuell då? "en heterosexuell tjej som bryr sig om sitt utseende". Ja, jag ska nog göra det. Som protest.

Enligt diverse forskningar blir män allt mer utseendefixerade, så om 20 år kanske mer än hälften av alla män är metrosexuella? Sen tycker jag att jag ser många kvinnor (fler än innan iaf) som inte sminkar sig, och enligt då diverse personers utlåtande är en man som är heterosexuell som inte alls bryr sig om sitt utseende för "retrosexuell". Då borde ju en  kvinna som inte bryr sig om sitt utseende också vara "retrosexuell?" Eller är dessa "sexualiteterna" knutna till de traditionella föreställningarna om heterosexualitet? Den s.k heterosexuella matrisen?
Om det var så skulle en metrosexuell kille bry sig om sitt utseende och en meterosexuell kvinna INTE bry sig om ditt utseende och en retrosexuell... Ja, ni fattar? (annars får ni nog läsa om allt en gång till).
Kan vi inte bara skippa alla stämplar?
En utseendefixerad människa är utseendefixerad, en inte utseendefixerad människa är INTE utseendefixerad. Ser ni? Blev inte detta bara SÅ mycket enklare?! :)

Som om vi inte stressade nog tillräckligt

Jag har märkt en.. trend.. i samhället.
Att vi stressar? Jo, rätt obvious. Människor stressar över jobb, arbete, skola, boende, ekonomin, barnens fotbollsmatcher, sveriges fotbollsmatcher osvosv. Vi vet även att stress inte är hälsosamt. Ändå känns det som företagen försöker stressa människor (för de ska tjäna mer pengar).
Förutom det vi MÅSTE ha (mat, boende, relativt ok ekonomi), ska vi helst även stressa över hår (Slitet hår? NEJ! Du måste ha shampoo, balsam, inpackning, 10 000 hårvårdsprodukter och glöm inte klippa dig en gång var tredje månad!), tänder (är dina tänder skinande vita? doftar din andedräkt alltid mint? Använder du tandtråd? Är din tunga en skarp rosa färg? Är tandköttet rätt färg? Röker du? Snusar du? Ja, i vilket fall som finns det nog ändå snart något nytt som är fel som du måste åtgärda genast!). Är du i ett förhållande? Är du singel? Men INGEN ska "behöva" vara singel skriker djungeln av företag. Eller ja, singel får du gärna vara, så länge du aktivt söker ett förhållande (eller helst ljuger om att du söker ett för att få ligg, för du tjänar matchaffinity, match.com och alla de andra betal-dejtingsajterna antagligen mest). Om du nu väl HAR ett förhållande kommer sedan Victoria Milan ge dig 10 (eller fler) anledningar till att tycka att det inte duger- ja, då måste du, ja, det är väl rätt obvious? Inte lönt att släta över vad de vill- att du ska vara OTROGEN! (ja, för de skulle knappast erbjuda anonymitet om båda parterna i ett förhållande kommit överens om att träffa andra, för då skulle de inte behöva dölja att de var på dejtingsajter till 100%?).
Hur som helst handlar det hela tiden om;  inte vara ensam, sex, "passion", "spännande", "trygghet", Ja, vad du än söker kommer företagen säga att det(eller ..den?) kan du finna på deras hemsida! (men det kostar 100kr/månaden för att använda alla (givetvis de viktigaste, som att skicka MAIL) funktionerna.
Men okej, jag kallar detta fullständigt okontrollerbara sökandet (som vissa kan definiera ((hur kan de vara helt säkra på att 10 checkade punkter så kommer drömpartnern fram)) och andra inte alls klara att uttrycka vad de söker hos någon) för KÄRLEKSSTRESS!!
Folk söker, söker, söker, lägger pengar, tid osv på detta på internet, och antagligen irl (fika/film/bio osv är ju inte gratis precis, och vem skulle våga skylta med kanske en otrygg ekonomisk tillvaro med att föreslå en promenad?).. men... jag kan inte låta bli att undra.
. Är kärleken verkligen vad vi är ute efter, eller är det något som vi alltid blivit intalade att vi SKA villja/behöva ha?
Företagen som erbjuder "matchningstjänster" lockar ofta med ord som : trygghet, spänning, passion osv.
Men... kan du inte skapa trygghet i ditt hem? Kan du inte komma på något spännande att hitta på själv? Känner du ingen passion för något?
oooo seriöst, är det verkligen så trevligt att "vara kär"? Om allt går väl (vilket är väl det man vill?) så leder det till "älska" senare (och ja, mina teorier om "riktigt kärlek" går att finna.. ngnstans...), och är inte det en rätt tung känsla, egentligen?
Just nu känns det definitivt som att nackdelarna (som jag inte orkat räkna upp) med både att vara kär och älska någon är en hel del större än att hitta sin spänning, känna passion och trygghet på egen hand, till någon som inte kanske har en egen vilja, något som inte kommer försvinna från dig, sluta känna så för dig, eller krossa dig.
Stressar vi inte redan tillräckligt för att behöva tampas med detta också?!

Insikten...

Okej, jag ÄR som min mamma. Tydligen. Både på gott o ont. Fast mest det "negativa", att hela tiden ha nya saker känns ju inte sådär förjäkligt precis. Plus man blir mer stylish, och jag kan shoppa på mammas "gamla"(nyköpta, oanvända eller använda en gång saker som hon själv aldrig använder) saker. Men, när man blir sur för sin mamma har planer när man trott man kunde umgås med henne. När man inser att mamma har varit den jag träffat MEST (no boys included in count) på sistone.,... Så kan jag inte låta bli att undra... Var tusan är mina tjejkompisar? Varför vill inte DE träffa mig en fredag?

OBS! Ta med egen potatis

Jo, det var väl ett tag sen vi umgicks, vad kan det ha varit? 7 månader? Det hade ju varit trevligt att ses någon dag snart. Middag hos mig kanske? Du är välkommen 19.00 på fredag. OBS! Ta med egen potaits
------------------------------------------------------
Kanske en idé? Varför ska bara en laga mat/köpa/betala när man faktiskt är flera? I dessa dyra tider... i dessa unga (fattiga) år?

Ja det är mig det är fel på, men MÅSTE det vara så?

Ja, nu hann jag ju gå från att döpa inlägget till "är det mig det är fel på", och inom loppet av två minuter (komma ihåg vad websidan heter, skriva in mailadressen, komma ihåg vad lösenordet heter, klicka rätt så jag kommer till ett nytt inlägg) han jag komma fram till ja, det är det.
Är det inte meningen att det ska kännas som om jag går på ginseng? Vara överdrivet pigg o så?
Är det inte meningen att jag ska se det positivt hela tiden?
Är det inte meningen att jag ska uppskatta förståelse?
Är det inte meningen att jag ska sväva på små rosa moln (mentalt då utan droger eller alkohol)
Så ja, jag kom fram till.. det är nog meningen
Vad är felet med mig då? Känslomässigt avtrubbad.. Men jag har mycket känslor ju..
positiva-känslor-avtrubbad?
Jo, jag är nog positiva-känslor-avtrubbad